När vi pratar om Helloween så ligger just denna skivan, Master of the Rings, extra varmt om mitt hjärta. Det var den första skivan med Helloween som jag hörde, så därför är inte Michael Kiske helt självskriven som .. det bästa som hänt Helloween. I ärlighetens namn så gillar jag faktiskt Walls of Jericho bäst.. då med den gapande Kai Hansen på sång. Kai hade kanske inte den bästa rösten… o inte den bästa simultanförmåganan. Sjunga och spela gura samtidigt är inte lätt. Däremot klarar han det perfa idag i sitt Gamma Ray!

Nåväl. Kiske slutade som några vet och in kom Andi Deris. Med honom släppte de Master of the Rings 1994.

De låtar som jag gillar mest på skivan är faktiskt skrivna i sammarbete med Deris.

Hur funkar skivan på gymmet då? Jo ganska bra. Låtar som Take Me Home och balladen In the Middle of a Heartbeat går bort för min del. Däremot så kan du skruva upp volymen på Sole Survivor och Where the Rain Grows. Riktigt vassa hårdrockslåtar! Den senare borde jag ha lyssnat sönder, så ofta som den legat med på ”blandband” och winamp-listor.

Av mig får skivan;

Fem får den inte pga det lite ojämna låtarna, alla passar inte till gymmet helt enkelt. En fyra för den som bara ska lyssna på den hemma. Rock on!